Södermalm.

Från utsidan ett skådespel av kuraterade liv: sotarmössor, kallbryggt kaffe, tygkassar med litterära citat.

Allt slipat till en yta som ska se ut som att den aldrig slipats.

Men runt hörnet finns fortfarande de andra rummen.De som luktar gammal öl och där golven klibbar. Personalen som hälsar som om man firat jul tillsammans.Gästerna som dras samman så fort det grönvita spelar,en egen puls.

I halvtid dånar Kenta genom lokalen.

Alla sjunger med: JUST IDAG ÄR JAG STARK.

Ett ögonblick utan poser.Ett av de där tillfällena som inte bryr sig om att vara vackert, och därför blir det.

Det här är vykort.

Inte från vykortens Södermalm, utan det andra.

Gemenskap utan filter.

Gemneskapen som dröjer sig kvar. Den råa skönheten som bara finns när ingen försöker skapa den.